 |
| Noljamtalanne at håsta / Norra Jämtland på hösten Aplåtarn: Meg / Fotograf: Jag |
Jämtländsk Vaggvisa - Jamtlullvisa
mæ a / med Allan Edvall
Lyan lullvisa henen / Lyssna på vaggvisan här![heile sia oppflidd / hela sidan uppdaterad 2014]
Heri visraom at a Allan Edvall, hænn komme frå Jamtalanne, sæ finnes'e svenskinga, som je ha yttre meg ti hen. På naugur stelom vål ænner jamskorl utpeikje, som e möjla å bruuk.
I texten som Allan Edvall framför, han kom från Jämtland, så finns en del försvenskningar, som jag här har kommenterat. I några fall visas på andra jamska motsvarigheter.
Sisånen sjong'n - raan e oppskreive som di vårtte skreive på YouTube / Så här sjunger han - raderna är avskrivna som de står på YouTube:
"Du är likens sauan når du knip med auga ha int stånnan sôva bell int stret emot.
Mjuk och fin lik tussan som du sir på floan söt o go som mylta du jet sôva nu.
A'mamma sôv me kuan pôjkan sôv me stoschan n'far han sôv med ittnå och nu sôver du."
Mjuk och fin lik tussan som du sir på floan söt o go som mylta du jet sôva nu.
A'mamma sôv me kuan pôjkan sôv me stoschan n'far han sôv med ittnå och nu sôver du."
All orla e itt fullgrei hell garjamsk, å som ta dom gå te jaamsk æneleie / Alla ord är inte korrekta eller genuint jamska, och somliga av dem kan man säga på jamska även på andra sätt:
"Du e (är=svenska) likens (eller "likeins") sauan (eller "sauvan") når du klip (knip=svenska, ojamskt) mæ (eller "ma"; med=svenska) auga (eller "augom"="mæ" styr dativ) ha int (eller "itt") stånnan savu (sôva, söva=svenska; jamska =savu, sava) bell int (eller "itt") stret (eller "streit") imot (emot=svenska, ojamskt)
Mjuk (eller "myk", "blaut") å (och=svenska) fin lik tussan (eller "tussom"="lik" styr dativ) som (eller "sôm") du sir (eller "si") på floan (eller "floom"="på" styr dativ) söt å (o=svenska) go som (eller "sôm") mylhta ("mylta" inte bra stavning) du gjett (jet=felstavat, uttalas inte som svenska "get") savu (sôva, söva=svenska; jamska =savu, sava) nu (eller "nå", "nö", "nô"; observera att jamska "nunen" eller "nunan" betyder "just nu; i detta nu", och skulle ha kunnat användas här, men då stämmer inte orden med melodin).
A mamma (aldrig apostrof!) sôv (eller "söv") mæ (eller "ma"; me=svenska) kynnan (eller "kynnom"="mæ" styr dativ; "kynnan" är egentligen korrektare jamska för "korna"= ei ku (en ko), kynnan (korna)) pôjkan (eller "pöjkan"; heljamskt ord för pojke, t.ex. "streikjen" eller "streiken") sôv (eller "söv") mæ (eller "ma"; me=svenska) stårsan (eller "stårsom"="mæ" styr dativ; använder man jamska ordet "stårsa", så kan man lika gärna använda "streik" för pojke, tycker jag) n far (aldrig apostrof!) hæn(n) (han=svenska) sôv (eller "söv") mæ (eller "ma"; med=svenska) ittnå (eller "ittna") å nu (eller "nå", "nö", "nô") sôv (eller "söv"; "sôver" är så svenskt som det kan bli!) du."
Omsettinga te svenska / Översättning till svenska:
Vaggvisa: lulla (bestämd form), ei/e luull, eller "lulle" (obestämd form) = vaggan, en vagga; te luull, je lull, lulle, ha/hadd lulle; att gå vaggande som ett barn. Observera att ordet "sång" är svenska och förekommer inte på genuin jamska. Man använder ordet "visa (bestämd form), ei/e viis eller "vise" (obestämd form)" om "en sång", och på äldre jamska "kvee, eitt/e kve". Jämför jamska ordet "vellkvee (bestämd form), eitt/e vellkve (obestämd form)", som betyder "talesätt".
Generell kommentar: "Jämtlandssången" översätts alltså med "Jamtvisa" på jamska. "Jämtländsk vaggvisa" eller "den jämtländska visan" heter med andra ord "Jamtlullvisa". Man säger på jamska inte "Jamtland-" i sammansättningar där man på svenska skulle använda ordet "Jämtlands-", utan använder rätt och slätt ordet "jamt-". Till exempel skulle man översätta ordet "jamtbua" med "jämtlandsbutiken, -boden, -affären", eller "den jämtländska butiken, boden, affären" på svenska. Genitiv-s är dessutom inte naturligt i genuin jamska, även om det kan förekomma under vissa omständigheter, i vissa dialekter. Det heter alltså inte "jamtsvisa" eller "jamtslullvisa" på jamska, och inte ens "jamtlandsvisa" eller "jamtlandslullvisa" om man nu skulle få för sig det.
Du är som fåren när du blundar har inte tid att sova orkar inte kämpa mot - På jamska säger man "te kliip auga" (utan ordet "mæ", även om "mæ" inte är språkligt fel) och inte "te kniip auga". "Kniip" är ett bra exempel på hur jamskan försvenskats. "te stret/streit imot" finns även i Norsk Ordbok och Nynorsk Ordbok. Man kan på jamska säga: "Hu strete/streite allan da/heile dan" - "Hon gnetade/slet hela dagen". Norska ordböcker använder jag ofta som referens, av den enkla anledningen att jamska ju är ett norskmål. Svenska ordböcker brukar vara fullkomligt meningslösa att använda när det gäller genuin jamska, om det inte gäller vissa gammalsvenska ord som jamskan lånat in. Dessa brukar man i så fall kunna hitta i Svenska Akademiens Ordbok
Ibland får man dessutom leta efter jamska ord i Norrøn Ordbok. Det finns naturligtvis jamska ord som varken finns i norska eller svenska ordböcker, utan är jamskans helt egna och unika ord.
I Bo Oscarssons jamsk-svenska "Orlboka" och i hans sammanställning av jamska 1700-talsordlistor, "Ordlista över 1700-talsjamskan" har man ett mycket bra jamskspråkligt stöd! 1700-talsordlistan är inte alls gammalmodig. Det är i alla fall min erfarenhet. Hur kan den vara gammalmodig när jamska ÄR ett ålderdomligt språk!? Där har jag hittat massor av ord och uttryck som används än idag av t.ex. mig och mina släktingar. Man ska dock vara lite försiktig med att tolka utläsningen av orden, särskilt om man själv inte är jamsktalande, eftersom de som nedtecknat orden på 1700-talet ofta gör det ur svensk synvinkel, dvs. svenskar till orden. Som jamsktalande så känner jag ju igen dem trots det, eller kan tolka uttal och grammatik korrekt, vilket underlättar.
Reflektion i detta sammanhang: Den som hittar väldigt många jamska ord i svenska ordböcker, talar förmodligen inte genuin jamska! Försvenskningen av jamska är numera ett generellt problem, eftersom många tappat känslan för vad som är genuint jamskt.
Detta är inte så konstigt eftersom jamska varit utsatt för en kontinuerlig "svensktvätt" allt sedan 1700-talet, något som intensifierades på 1900-talet. Redan på 1800-talet klagade jamskspråkliga skribenter över försvenskningen av jamskan.
Särskilt förvanskades jamskans språkliga hemvist - och därmed i praktiken den svenska synen på Jämtlands historia! - när den svenske professorn Elias Wessén på 1950-talet ändrade jamskans tidigare norskspråkliga status, genom att omkategorisera jamskan till att som helhet klassas som "svensk dialekt". I och med detta så förlorades det norskspråkhistoriska sammanhanget.
Många svenska - men även jamska - språkvetare har efter detta haft problem med att med utgångspunkt från det som Elias Wesséns fastslog, förstå sig på jamskan, och förgäves försökt tvinga in henne i en svensk språkmall.
Jamsktalande har allt sedan detta språkliga brott begicks envist påpekat i kraft av talare av språket, och därmed den egna erfarenheten som tungt argument, att jamska är en grupp norska dialekter. Eftersom de flesta av oss dessutom talar flytande svenska, så är det en ren respektlöshet och språkvetenskaplig nonchalans mot oss, att tro att vi inte kan märka och avgöra skillnaden mellan svenska, svensknorrländska och norska dialekter i ett jamskt sammanhang.
Det verkar som om svenska språkvetare inte haft som uppgift att sätta in dialekter i sitt historiska sammanhang, för att förstå dem, utan perspektivet har endast varit det svenska. Moderna svenska språkvetare har generellt fastnat i bilden av jamska som en grupp svenska dialekter. Under de senaste åren har man kunnat märka ett uppvaknande - och intresse - vad gäller jamska, även bland svenska språkvetare.
Historiskt har Jämtland aldrig varit en kontinuerlig del av Sverige förrän landområdet i krig tillfördes Sverige från Danmark-Norge under andra hälften av 1600-talet.
Har man den minsta kunskap om nynorsk och norska dialekter, som t.ex. de trönderska, så kan man inte säga att påståendet att jamska är en samling svenska dialekter är en särskilt tung och kunnig språkvetenskaplig sanning. Dialekterna i östra Jämtland däremot skiljer ut sig i det fallet, eftersom de visserligen har en jamsk språkdräkt, men oftast bär en klar svensk-norrländsk prägel, vilket också har en historisk orsak. Det verkar som om det är just dialekterna i östra Jämtland som godtyckligt fått styra omdömet hos svenska språkvetare.
Sedan finns det dialekter i det svenska Norrland, som t.ex. skelleftebondskan och vissa hälsingedialekter, som är väldigt norskliknande. Som jamsktalande känner jag mig hemma med skelleftebondskan, även om den till stor del har en typisk svensk-norrländsk särprägel, efter vad jag har hört på skelleftebondsktalares uttal. Förklaringen till det norskklingande och jamsklika är även den historisk! Mer om detta lär jag återkomma till i separata inlägg i den här bloggen.
På grund av hela det här språkpolitiska skeendet under 1900-talet, så har många jämtländska språkvetare vänt sig bort från den svenska språkvetenskapliga scenen, och istället använt tid och energi till att beskriva de jamska dialekterna. Numera finns dessutom många jamsktalare som reagerar mot försvenskningen av jamskan, och strävar efter att förjamska sitt språk! Detta fenomen har kommit att kallas för "nyjamska".
Vore jamska en svensknorrländsk dialekt, så skulle det inte gå att förjamska den. Det faller på sin egen orimlighet. Ett exempel som jag lagt märke till de senare åren på hur många försvenskar sin jamska, är det norrländska "hä", t.ex. Hä ä finnt e ver - Det är vackert väder. Jag själv är inte uppvuxen med att någon i min jamsktalande omgivning har använt ordet "hä" istället för "dæ", men mina år i Umeå lärde mig att "hä" var vanligt där. Med vånda har jag noterat hur bruket av "hä" har ökat bland jamsktalare. Däremot det mer norrländska "he", som t.ex. "He på lyse!" - "Tänd ljuset!" är en aktiv del av jamskan. Vissa inlån från svenska och svensknorrländska kan man historiskt inte komma ifrån. Men det är väldigt dumt att hela tiden införa nya svenska och svensknorrländska ord, språkljud och uttryck, när jamskan har sina egna ord, språkljud och uttryck! Särskilt nu när genuin jamska är på utdöende och behöver all uppmärksamhet och omvårdnad för att överleva.
Svensk språkpolitik har i alla fall varit väldigt skicklig i att framhärda sin ståndpunkt. Krigsstormakten Sverige finns inte längre, men stormaktsmentaliteten hos svenska språkinstitutioner kanske finns kvar i praktiken, som en kvarleva? Man har i alla fall därmed gjort sig osams med majoriteten av jamsktalare. Och med all rätt kan man kalla attityden för "storsvensk". Allt medan jamskan fortsatt att vara vad den alltid har varit: en samling gammelnorska dialekter, med sina egna särdrag, och inlån från gammalsvenska och gammaldanska. Norge var ju en del av Danmark under väldigt långt tid, vilket också har satt sin prägel på det jamska ordförrådet.
Nyjamska är ett sätt att rädda genuin jamska, genom att man som jamsktalare utgår från det egna språket, den egna talade jamskan, och strävar efter att rensa bort det uppenbart svenska/svensknorrländska, och hitta tillbaka till det genuint jamska i sitt språk, i sin dialekt. Och hittar man inte genuina jamska motsvarigheter i den egna omgivningen, så kan man låna in ord och uttryck från andra jamsktalare, andra jamska dialekter. Som nyjamsktalare strävar man efter att enbart använda genuint jamska ord och uttrryck, språkljud, och genuin jamsk grammatik.
Att dessutom lära sig att skriva ordentligt på sin jamska, har i alla fall för mig varit en stor del av det nyjamska språkarbetet. Att lära sig att skriva på sin jamska har inneburit en mycket värdefull träning i att uttrycka sig. Själv har jag använt mig av Heimbygdas vägledande skrivrekommendationer.
Nyjamska är alltså inte endast och enbart min jamska, som jag skriver och talar på. Min jamska är bara ett bland många exempel i samtiden på nyjamska, dvs. revitaliserad jamska.
Jämför med hur nynorsk växte fram som en motreaktion mot fördanskningen av norskan! Nynorsktalare strävar efter att rensa bort danskan i språket. Nyjamsktalare strävar efter att rensa bort svenskan i sitt språk. Nyjamska är med andra ord en motreaktion mot försvenskningen av jamska.
Vill man revitalisera sin egen jamska, så är det bara att sätta igång!
Personligen har jag inget emot danskan i jamskan, eftersom jag mer ser det som en levande historisk påminnelse om Jämtlands, som varande en del av det nuvarande svenska Norrland, unika historia innan den nuvarande svensktiden. En historia som Jämtland inte har så mycket gemensam med Sverige, som med Norge, och därmed Danmark-Norge.
En historia och kulturell-språklig gemenskap som återspeglar sig i de jamska dialekterna. Man kan, om man vill, säga att Norge fortfarande äger Jämtland i form av de jamska dialekterna, som är och förblir den levande påminnelsen om att Jämtland var Norge. Ett faktum det liksom inte går att blunda för eller att komma runt, för dem som nu är väldigt storsvenska av sig och gör vad de kan för att förringa jamskan.
Kanske var det den insikten som gjorde att man efter unionsupplösningen med Norge 1905, och p.g.a. det svenska norskhatet som fanns då, var snabb att byta språklig tillhörighet på jamskan under 1900-talet, och allt sedan dess envisats med att stöpa jamskan i svensk språkform.
Redan tidningsmannen J L Saxon, grundare av bl.a. Saxons veckotidning konstaterade på sin stora Jämtlandsreportageresa under senare hälften av 1800-talet, att det norskhat som återspeglades i svenska tidningar, inte fanns i Jämtland. Sverige var då i union med Norge.
Läs hans reseskildring utgiven 1888: Jämtebygd
Du som är jamsktalande och har Facebook kan dessutom roa dig med att bli medlem i de trønderska dialektgrupperna där och njuta av likheterna med jamska!
Efter detta långa - men nödvändiga - avbrott, återgår jag nu till kommentarerna på översättningen av Jamtlullvisa!
Mjuk - "blaut" kan betyda "blöt" också; "myk" och "myke; myk opp" betyder "uppmjuka, mjuka upp"; man hör inte så sällan "mjuk/mjukkt" användas om något som är "svagt och dåligt", som t ex styrkan på en dryck.
och vacker - "fin" på jamska motsvaras av "vacker" på svenska. "Vacker" är ett ord som avslöjar den försvenskade jamskan från den genuina, eftersom man på jamska aldrig använder det svenska ordet "vacker"! om man på jamska om någon vill säga att den är "fin", men inte nödvändigtvis så fin att man vill använda ordet "vacker", finns andra sätt att uttrycka det på jamska, t.ex. nöp, pen, eglein. Just "eglein" kan också användas i betydelsen "vacker". Något som är "fint" i betydelsen "smalt och fint" heter på jamska "grann, grannt" eller "grænn, grænnt".
som tussarna - "tussan" är ett slags skor, ofta av det lite mjukare slaget. Själv har jag ett par "lapptussan", dvs renskinnsskor, som en same i nordligaste Jamtalanne gjorde åt mig på beställning av min morfar, när jag var mindre; "myrtussan" är annars en björn av mindre sort som håller till vid myrar. Så vad det är för slags "tussan" som ses på myrarna, tycker jag är lite knepigt att veta här faktiskt, men lutar åt björnen, eftersom det verkar mest logiskt.
som du ser på mossarna/myrarna söt och god som mogna hjortron du måste sova nu.
Ibland får man dessutom leta efter jamska ord i Norrøn Ordbok. Det finns naturligtvis jamska ord som varken finns i norska eller svenska ordböcker, utan är jamskans helt egna och unika ord.
I Bo Oscarssons jamsk-svenska "Orlboka" och i hans sammanställning av jamska 1700-talsordlistor, "Ordlista över 1700-talsjamskan" har man ett mycket bra jamskspråkligt stöd! 1700-talsordlistan är inte alls gammalmodig. Det är i alla fall min erfarenhet. Hur kan den vara gammalmodig när jamska ÄR ett ålderdomligt språk!? Där har jag hittat massor av ord och uttryck som används än idag av t.ex. mig och mina släktingar. Man ska dock vara lite försiktig med att tolka utläsningen av orden, särskilt om man själv inte är jamsktalande, eftersom de som nedtecknat orden på 1700-talet ofta gör det ur svensk synvinkel, dvs. svenskar till orden. Som jamsktalande så känner jag ju igen dem trots det, eller kan tolka uttal och grammatik korrekt, vilket underlättar.
Reflektion i detta sammanhang: Den som hittar väldigt många jamska ord i svenska ordböcker, talar förmodligen inte genuin jamska! Försvenskningen av jamska är numera ett generellt problem, eftersom många tappat känslan för vad som är genuint jamskt.
Detta är inte så konstigt eftersom jamska varit utsatt för en kontinuerlig "svensktvätt" allt sedan 1700-talet, något som intensifierades på 1900-talet. Redan på 1800-talet klagade jamskspråkliga skribenter över försvenskningen av jamskan.
Särskilt förvanskades jamskans språkliga hemvist - och därmed i praktiken den svenska synen på Jämtlands historia! - när den svenske professorn Elias Wessén på 1950-talet ändrade jamskans tidigare norskspråkliga status, genom att omkategorisera jamskan till att som helhet klassas som "svensk dialekt". I och med detta så förlorades det norskspråkhistoriska sammanhanget.
Många svenska - men även jamska - språkvetare har efter detta haft problem med att med utgångspunkt från det som Elias Wesséns fastslog, förstå sig på jamskan, och förgäves försökt tvinga in henne i en svensk språkmall.
Jamsktalande har allt sedan detta språkliga brott begicks envist påpekat i kraft av talare av språket, och därmed den egna erfarenheten som tungt argument, att jamska är en grupp norska dialekter. Eftersom de flesta av oss dessutom talar flytande svenska, så är det en ren respektlöshet och språkvetenskaplig nonchalans mot oss, att tro att vi inte kan märka och avgöra skillnaden mellan svenska, svensknorrländska och norska dialekter i ett jamskt sammanhang.
Det verkar som om svenska språkvetare inte haft som uppgift att sätta in dialekter i sitt historiska sammanhang, för att förstå dem, utan perspektivet har endast varit det svenska. Moderna svenska språkvetare har generellt fastnat i bilden av jamska som en grupp svenska dialekter. Under de senaste åren har man kunnat märka ett uppvaknande - och intresse - vad gäller jamska, även bland svenska språkvetare.
Historiskt har Jämtland aldrig varit en kontinuerlig del av Sverige förrän landområdet i krig tillfördes Sverige från Danmark-Norge under andra hälften av 1600-talet.
Har man den minsta kunskap om nynorsk och norska dialekter, som t.ex. de trönderska, så kan man inte säga att påståendet att jamska är en samling svenska dialekter är en särskilt tung och kunnig språkvetenskaplig sanning. Dialekterna i östra Jämtland däremot skiljer ut sig i det fallet, eftersom de visserligen har en jamsk språkdräkt, men oftast bär en klar svensk-norrländsk prägel, vilket också har en historisk orsak. Det verkar som om det är just dialekterna i östra Jämtland som godtyckligt fått styra omdömet hos svenska språkvetare.
Sedan finns det dialekter i det svenska Norrland, som t.ex. skelleftebondskan och vissa hälsingedialekter, som är väldigt norskliknande. Som jamsktalande känner jag mig hemma med skelleftebondskan, även om den till stor del har en typisk svensk-norrländsk särprägel, efter vad jag har hört på skelleftebondsktalares uttal. Förklaringen till det norskklingande och jamsklika är även den historisk! Mer om detta lär jag återkomma till i separata inlägg i den här bloggen.
På grund av hela det här språkpolitiska skeendet under 1900-talet, så har många jämtländska språkvetare vänt sig bort från den svenska språkvetenskapliga scenen, och istället använt tid och energi till att beskriva de jamska dialekterna. Numera finns dessutom många jamsktalare som reagerar mot försvenskningen av jamskan, och strävar efter att förjamska sitt språk! Detta fenomen har kommit att kallas för "nyjamska".
Vore jamska en svensknorrländsk dialekt, så skulle det inte gå att förjamska den. Det faller på sin egen orimlighet. Ett exempel som jag lagt märke till de senare åren på hur många försvenskar sin jamska, är det norrländska "hä", t.ex. Hä ä finnt e ver - Det är vackert väder. Jag själv är inte uppvuxen med att någon i min jamsktalande omgivning har använt ordet "hä" istället för "dæ", men mina år i Umeå lärde mig att "hä" var vanligt där. Med vånda har jag noterat hur bruket av "hä" har ökat bland jamsktalare. Däremot det mer norrländska "he", som t.ex. "He på lyse!" - "Tänd ljuset!" är en aktiv del av jamskan. Vissa inlån från svenska och svensknorrländska kan man historiskt inte komma ifrån. Men det är väldigt dumt att hela tiden införa nya svenska och svensknorrländska ord, språkljud och uttryck, när jamskan har sina egna ord, språkljud och uttryck! Särskilt nu när genuin jamska är på utdöende och behöver all uppmärksamhet och omvårdnad för att överleva.
Svensk språkpolitik har i alla fall varit väldigt skicklig i att framhärda sin ståndpunkt. Krigsstormakten Sverige finns inte längre, men stormaktsmentaliteten hos svenska språkinstitutioner kanske finns kvar i praktiken, som en kvarleva? Man har i alla fall därmed gjort sig osams med majoriteten av jamsktalare. Och med all rätt kan man kalla attityden för "storsvensk". Allt medan jamskan fortsatt att vara vad den alltid har varit: en samling gammelnorska dialekter, med sina egna särdrag, och inlån från gammalsvenska och gammaldanska. Norge var ju en del av Danmark under väldigt långt tid, vilket också har satt sin prägel på det jamska ordförrådet.
Nyjamska är ett sätt att rädda genuin jamska, genom att man som jamsktalare utgår från det egna språket, den egna talade jamskan, och strävar efter att rensa bort det uppenbart svenska/svensknorrländska, och hitta tillbaka till det genuint jamska i sitt språk, i sin dialekt. Och hittar man inte genuina jamska motsvarigheter i den egna omgivningen, så kan man låna in ord och uttryck från andra jamsktalare, andra jamska dialekter. Som nyjamsktalare strävar man efter att enbart använda genuint jamska ord och uttrryck, språkljud, och genuin jamsk grammatik.
Att dessutom lära sig att skriva ordentligt på sin jamska, har i alla fall för mig varit en stor del av det nyjamska språkarbetet. Att lära sig att skriva på sin jamska har inneburit en mycket värdefull träning i att uttrycka sig. Själv har jag använt mig av Heimbygdas vägledande skrivrekommendationer.
Nyjamska är alltså inte endast och enbart min jamska, som jag skriver och talar på. Min jamska är bara ett bland många exempel i samtiden på nyjamska, dvs. revitaliserad jamska.
Jämför med hur nynorsk växte fram som en motreaktion mot fördanskningen av norskan! Nynorsktalare strävar efter att rensa bort danskan i språket. Nyjamsktalare strävar efter att rensa bort svenskan i sitt språk. Nyjamska är med andra ord en motreaktion mot försvenskningen av jamska.
Vill man revitalisera sin egen jamska, så är det bara att sätta igång!
Personligen har jag inget emot danskan i jamskan, eftersom jag mer ser det som en levande historisk påminnelse om Jämtlands, som varande en del av det nuvarande svenska Norrland, unika historia innan den nuvarande svensktiden. En historia som Jämtland inte har så mycket gemensam med Sverige, som med Norge, och därmed Danmark-Norge.
En historia och kulturell-språklig gemenskap som återspeglar sig i de jamska dialekterna. Man kan, om man vill, säga att Norge fortfarande äger Jämtland i form av de jamska dialekterna, som är och förblir den levande påminnelsen om att Jämtland var Norge. Ett faktum det liksom inte går att blunda för eller att komma runt, för dem som nu är väldigt storsvenska av sig och gör vad de kan för att förringa jamskan.
Kanske var det den insikten som gjorde att man efter unionsupplösningen med Norge 1905, och p.g.a. det svenska norskhatet som fanns då, var snabb att byta språklig tillhörighet på jamskan under 1900-talet, och allt sedan dess envisats med att stöpa jamskan i svensk språkform.
Redan tidningsmannen J L Saxon, grundare av bl.a. Saxons veckotidning konstaterade på sin stora Jämtlandsreportageresa under senare hälften av 1800-talet, att det norskhat som återspeglades i svenska tidningar, inte fanns i Jämtland. Sverige var då i union med Norge.
Läs hans reseskildring utgiven 1888: Jämtebygd
Du som är jamsktalande och har Facebook kan dessutom roa dig med att bli medlem i de trønderska dialektgrupperna där och njuta av likheterna med jamska!
Efter detta långa - men nödvändiga - avbrott, återgår jag nu till kommentarerna på översättningen av Jamtlullvisa!
Mjuk - "blaut" kan betyda "blöt" också; "myk" och "myke; myk opp" betyder "uppmjuka, mjuka upp"; man hör inte så sällan "mjuk/mjukkt" användas om något som är "svagt och dåligt", som t ex styrkan på en dryck.
och vacker - "fin" på jamska motsvaras av "vacker" på svenska. "Vacker" är ett ord som avslöjar den försvenskade jamskan från den genuina, eftersom man på jamska aldrig använder det svenska ordet "vacker"! om man på jamska om någon vill säga att den är "fin", men inte nödvändigtvis så fin att man vill använda ordet "vacker", finns andra sätt att uttrycka det på jamska, t.ex. nöp, pen, eglein. Just "eglein" kan också användas i betydelsen "vacker". Något som är "fint" i betydelsen "smalt och fint" heter på jamska "grann, grannt" eller "grænn, grænnt".
som tussarna - "tussan" är ett slags skor, ofta av det lite mjukare slaget. Själv har jag ett par "lapptussan", dvs renskinnsskor, som en same i nordligaste Jamtalanne gjorde åt mig på beställning av min morfar, när jag var mindre; "myrtussan" är annars en björn av mindre sort som håller till vid myrar. Så vad det är för slags "tussan" som ses på myrarna, tycker jag är lite knepigt att veta här faktiskt, men lutar åt björnen, eftersom det verkar mest logiskt.
som du ser på mossarna/myrarna söt och god som mogna hjortron du måste sova nu.
Mamma sover med korna pojkarna - "pöjkan", pojkarna, är ett ord man ofta hör på jamska naturligtvis. Men det finns så många andra jamska ord för "pojke", i olika storlekar och modesjanger, som streikjen, gautn, glyttn och många fler.
Ordet "kynnan" används endast i flertal om kor..
sover med flickorna far han sover med ingenting och nu sover du.
Ordet "kynnan" används endast i flertal om kor..
sover med flickorna far han sover med ingenting och nu sover du.
