 | |
| Jamtsvalublomstre, e snåppt e blomster som je skjön meg mykju på Jämtländsk styvmorsviol, en stilig blomma som jag uppskattar mycket Aplåtarn: Meg / Fotograf: Jag |
Förvåkku rååkt je e mänisj frå Nore, e "veeitj" på jamsken. Hu svenske, sæ je svenske likeins greitt: "Och jag kommer faktiskt från Lilla Norge!" Saa je gråmmt, hærdda tyllut litt, hærdda allvårsamt litt, fördi je vårsse te greei om hu haadd na spolag på "Lilla Norge". Hu va snåp te å sværa: "JÄMTLAND!?" Si meg te, vårtte je itt fala fejen å smile breitt! "Ja, det stämmer!" Mæ siste nå på vårænner på n svinn n måått å hu begynt te å snaakk.
Sisånen e de heri n henn valn. Dæ e bærre ette ventn dæ de dannan vestgjönom veit naugu ti "Lilla Norge" å håkkjer jamtan e. Å da mein je V-E-I-T! Mang svenska fer at Åår, å veit itt hårst naugerst Åår e.
Sisånen e de heri n henn valn. Dæ e bærre ette ventn dæ de dannan vestgjönom veit naugu ti "Lilla Norge" å håkkjer jamtan e. Å da mein je V-E-I-T! Mang svenska fer at Åår, å veit itt hårst naugerst Åår e.
Mann dæ e fell ikke sæ eigjet. Frå antvål ha jamtan vö e vestanollannfolk, mann ikke svenskan. Jamtalanne væ n deil ta Nore!
Å ida e de sönndan - hell "aejlege" som'e heeit på sösamisken. Gaur va'ne "lahvadahke", laurdan. N henn månen, junin, heeit "ruffie". På borlan sitt n tökkjen n ærnakk mæ namnom at våkkom å månom på sösamisken. Dæ e artut å si!
Ungefärlig svensk översättning (jag skriver ju alltid på jamska först och översätter till svenska sedan!) och språkliga reflektioner:
Lilla Norge (även "Nåri, Nori") i Stora Sverige (även "Sveri"). Förra veckan (kan beroende på sammanhanget också betyda "för några veckor sedan"; jämför "fördan", "föråre", "förtia" osv.) träffade jag en kvinna (observera det gamla jamska ordet för kvinna, som är "mänisj". Svenska "människa", översätts med jamska "folkje/fôlkje, eitt/e folk/fôlk") från Norge, en "veeitj" på jamska ("veitja, ei/e veeitj/veitje", en kvinna eller flicka från Norge, med andra ord). Hon talade rikssvenska, så jag talade också (på samma sätt) svenska. "Och jag kommer faktiskt från Lilla Norge!" Sade jag stolt, hälften på skoj, hälften på allvar, därför att jag hoppades undersöka om hon kände till något om "Lilla Norge". Hon var kvick att svara: "JÄMTLAND!?" Ser man på, blev jag inte (även "int) väldigt glad och log stort: "Ja, det stämmer!" Vi ("nå" har här egentligen en slags förstärkande effekt, ungefär "och då må du tro att vi hälsade osv.") hälsade högtidligt på varandra ("vårænner" eller "væranner" känns vara ett oböjligt ord, annars skulle det heta "på vårænnrom") och hon började tala norska (i jamskan finns alltså ett verb, te snaakk, som helt enkelt betyder "att tala norska"! Överhuvudtaget så gör man det lätt för sig på jamska när man talar andra språk: ein tyysk (man talar tyska), A Aann jaamsk (Anna talar jamska), hu spaansk (hon talar spanska), hænn daansk (han talar danska), je fiinsk (jag talar finska), de dannan (de, som är där borta) sveensk (talar rikssvenska, eller en jamt som talar försvenskad jamska) osv. Vad jag inte riktigt fått kläm på är hur man på samma sätt talar isländska, engelska, kinesiska, samiska osv. N Ante isläänsk eller islänsk (Anders talar isländska), je eenglsk eller engelsk (jag talar engelska), du kineesk eller kinesisk (du talar kinesiska), hu saamsk eller samisk (hon talar samiska)? Någon, lös detta åt mig, tack!).
Lilla Norge (även "Nåri, Nori") i Stora Sverige (även "Sveri"). Förra veckan (kan beroende på sammanhanget också betyda "för några veckor sedan"; jämför "fördan", "föråre", "förtia" osv.) träffade jag en kvinna (observera det gamla jamska ordet för kvinna, som är "mänisj". Svenska "människa", översätts med jamska "folkje/fôlkje, eitt/e folk/fôlk") från Norge, en "veeitj" på jamska ("veitja, ei/e veeitj/veitje", en kvinna eller flicka från Norge, med andra ord). Hon talade rikssvenska, så jag talade också (på samma sätt) svenska. "Och jag kommer faktiskt från Lilla Norge!" Sade jag stolt, hälften på skoj, hälften på allvar, därför att jag hoppades undersöka om hon kände till något om "Lilla Norge". Hon var kvick att svara: "JÄMTLAND!?" Ser man på, blev jag inte (även "int) väldigt glad och log stort: "Ja, det stämmer!" Vi ("nå" har här egentligen en slags förstärkande effekt, ungefär "och då må du tro att vi hälsade osv.") hälsade högtidligt på varandra ("vårænner" eller "væranner" känns vara ett oböjligt ord, annars skulle det heta "på vårænnrom") och hon började tala norska (i jamskan finns alltså ett verb, te snaakk, som helt enkelt betyder "att tala norska"! Överhuvudtaget så gör man det lätt för sig på jamska när man talar andra språk: ein tyysk (man talar tyska), A Aann jaamsk (Anna talar jamska), hu spaansk (hon talar spanska), hænn daansk (han talar danska), je fiinsk (jag talar finska), de dannan (de, som är där borta) sveensk (talar rikssvenska, eller en jamt som talar försvenskad jamska) osv. Vad jag inte riktigt fått kläm på är hur man på samma sätt talar isländska, engelska, kinesiska, samiska osv. N Ante isläänsk eller islänsk (Anders talar isländska), je eenglsk eller engelsk (jag talar engelska), du kineesk eller kinesisk (du talar kinesiska), hu saamsk eller samisk (hon talar samiska)? Någon, lös detta åt mig, tack!).
Så där kan det vara här i världen. Det var bara väntat ("ette", "ett" eller "eett" styr dativ; venta, ei/e vent) att de västerut (även "vestett") vet vad "Lilla Norge" och vilka jamtarna är. Och då menar jag V-E-T! Många svenskar åker (på jamska används inte svenska ordet "åka". På jamska så "fer" man, när man åker! Att fara, åka: Te færa, je fer, for, ha/hadd före") till Åre, utan att veta var någonstans (även "hårst nårst") Åre ligger.
Men det är väl inte (även "iint") så egendomligt (även "eiget"). Sedan urminnes tid har jamtarna varit ett västnordiskt folk, men inte (även "iint") svenskarna. Jämtland var en del av Norge!
Bilden: Styvmorsviol kan enl. Orlboka också heta svulu- eller svålugulla/svulublomen
Och idag är det söndag - eller "aejlege" som det heter på sydsamiska. Igår (även "igåur" och "igår") var det "lahvadahke" - lördag. Den här månaden, juni (månadsnamn är maskulina och står i bestämd form på jamska), heter "ruffie". På bordet står en sådan där almanacka med veckornas och månadernas namn på sydsamiska. Det är kul att se!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar