"Kvee at n Josefin" - "Josefins visa" från Jordskott)

Kvee at n Josefin

Ette n Moa Gammel, vårtte omsette te jamska ta a Chrístofir Arnesa Forsein, 9 majn, heri 2015.

[på svenska med översättningskommentarer längre ned!]

Tostran sem fyk

Skogjen sem ryk

Ellan storsinnut

Oppi vere fer

Vinnleikjan lett

Fagnkvee sett

Vengsveigd e vettran

På færska bærfått dett

Strukkjan illht kaure

Ferrut ikring

Molene drupn

Kvamne vål ta råggj’

Lyan e fauk

Mærkja hu kauk

Snauviteleggjan

Tuller ne å döy

Bekkvillre henn

Langt unna grenn’

Kurut ti tjönnom

Tongelstrima benn

Dadrenes kroppan

Vellenes nå

Skruggjan di bleikjen

Nånen e di skullht

Söv bærre söv

Vintern vål vaur

Govinn at galdrom

Ti bakkja heilhågg saur

Stortullan dan

Tölln, bjorska, gran’

Gröleiekoa

Fineste kristalln

Roa anyest

Skrivenes blon

Allht vål no greina

Langt nepyny joln

 

Josefins visa

Har inte kollat om det är Moa Gammel som har skrivit texten också, men jag förutsätter det tills någon säger något annat.

Jag har försökt vara originaltexten så trogen jag bara kan, och bara gjort några färre stora, fria och egna tolkningar, mest för att få rimorden att stämma.

Naturligtvis finns fler alternativa uttal till många ord, eftersom jamska har många dialekter, men jag har inte tagit med alla varianter i översättningskommentarerna nedan.

 

Snabb ljudöversättning:

-gj- = -j-

-ggj- = -ddj-

-kj- = sje-ljud (inget ”tje”-ljud, alltså, mer som ”rs” i t.ex. ”fors”)

-kkj- = -ttj-

L = tjockt l-ljud

Blå text: ord-för-ord översättning av den jamska texten

Grön text: originalets ord

Tostran sem fyk Gnistorna som yr Gnistor som yr; eftersom ”som” kan uttalas på så många jamska sätt, "som, söm, sôm (sûm), sum" och jag upplever ”sem” som en kompromisstavning.

Skogjen sem ryk Skogen som ryker Skogsliv som flyr; Här valde jag att inte översätta "skogsliv" och "flyr" och gjorde en fri tolkning istället, för att få rimmet att stämma med ”fyk”.

Ellan storsinnut Eldarna väldigt vreda Eldarnas vrede

Oppi vere fer Upp mot himlen stiger Stiger upp mot skyn; "oppi" styr ackusativ vid riktning.

Vinnleikjan lett Vindspelet låter Vindspelens fång; kan också uttalas ”lætt”.

Fagnkvee sett Det välkomnande kvädet sitt Ljuder sin sång; ”te faagn/fagne” betyder även ”famna”.

Vengsveigd e vettran Vingbrutna är vittrorna Vingklippta älvor; ”Vingsveigd e vittran” är naturligtvis lika OK.

På færska bærfått dett På askan barfota faller På askans vita gång;äv. "farska" (=dativ)

Strukkjan illht kaure Stråkarna ont klagar Stråkarnas klagan

Ferrut ikring Skärrat runt omkring Bortom all ro

MoLene drupn Helt och hållet nedstämd Sänkt i förtvivlan

Kvamne våL ta råggj’ Kvävd blir av mod Dränkes utav mod; "ta" styr dativ, men "råggj’" står med apostrof, eftersom det fattas en bokstav. Det heter egentligen ”råggjen” i bestämd form, och ”råggja” i dativ. Därför har jag valt att inte bara skriva ”rågg” utan ”råggj” (råddj) för att det tydligt ska framgå att det är ”råggja” som menas. Med andra ord får man lov att sjunga ”råddj” också.

Lyan e fauk Lyssna en stund Lyssna och hör; "lyan" = imperativform

Mærkja hu kauk Vildmarken hon ropar Vildmarkens kör

Snauviteleggjan De snövita stammarna Snövita stammar; jamskan älskar ihopskrivningar och det kan man verkligen dra nytta av i lyrik!

Tuller ne å döy Ramlar omkull och dör Faller ner och dör

Bekk-kvillre henn Bäckporlandet det här Bäckarnas brus; eg. "bekkvillre"; bindestrecket förtydligar att det inte heter "bekk-villre".

Langt unna grenn’ Långt ifrån byn Långt från vart hus; satte en apostrof för att visa att det är ett ord som egentligen saknar en bokstav; det heter ”grenna/grænna, ei/e greenn/græænn”, dvs by, bygd.

Kurut ti tjönnom Slumrigt i tjärnarna Slumrar i dammar; ja, vad annat än "tjärn" passar att på jamska översätta "damm" med - en fri tolkning! Kan också heta ”tjenn” förstås.

TongeLstrima benn Månstrimman böjer Bryter månens ljus

Dadrenes kroppan Skälvandes kropparna Skälvande kroppar

Vellenes nå Smältandes ihop nu Knyter förbund;äv. "nu"

Skruggjan di bLeikjen Skuggorna de bleknar Skuggorna bleknar; ”skruggjen” betyder både dimma och skugga.

Nånen e di skullht Just nu är de skuldfria Gäldar nu sin skuld; äv. "nunen" eller "nunan".

Söv bærre söv Sov bara sov Sov bara sov; äv. bare, barre, bære

Vintern våL vaur Vintern blir vår Vinter blir vår

Govinn at galdrom Galdrarnas goda/friska kraft Galdrarnas krafter

Ti bakkja heilhågg saur I marken läker sår Läker markens sår

Stortullan dan De stora trädtopparna där Trädkronans svall

Tölln, bjorska, gran’ Tallen, björken, granen Gran, fur å tall; Vände på trädordningen! Kan uttalas ”tålln” och ”talln” också; valde att byta ut ”fur” mot ”bjorska/bjårska/bjarska”; apostrofen på ”gran” talar om att det fattas en bokstav, eftersom det heter ”grana”.

Gröleiekoa Den läkande kådan Stillande kåda; kan också uttalas ”groleie-".

Fineste kristalln Vackraste kristall Vackraste kristall; faktiskt det enda ord som jag inte kommer på något bättre alternativ till; och naturligtvis ingen apostrof på ”kristalln”, *kristall’n, eftersom det på jamska inte fattas en bokstav.

Roa anyest Lugnet på nytt Åter i stillhet

Skrivenes bLon Skrivandes blodet Skrivet i blod

Allht våL no greina Allting blir nog i sitt rätta sammanhang Allt får en mening

Langt nepyny joLn Långt nerunder jorden Långt in under jord; äv. "nepöne, nepyne", eller vad man nu är van att säga. Man kan gott säga ”inpyny/inpyne/inpöne” också som betyder just ”inunder”!