"Kvee at n Josefin" - "Josefins visa" från Jordskott)

Kvee at n Josefin

Ette n Moa Gammel, vårtte omsette te jamska ta a Chrístofir Arnesa Forsein, 9 majn, heri 2015.

[på svenska med översättningskommentarer längre ned!]

Tostran sem fyk

Skogjen sem ryk

Ellan storsinnut

Oppi vere fer

Vinnleikjan lett

Fagnkvee sett

Vengsveigd e vettran

På færska bærfått dett

Strukkjan illht kaure

Ferrut ikring

Molene drupn

Kvamne vål ta råggj’

Lyan e fauk

Mærkja hu kauk

Snauviteleggjan

Tuller ne å döy

Bekkvillre henn

Langt unna grenn’

Kurut ti tjönnom

Tongelstrima benn

Dadrenes kroppan

Vellenes nå

Skruggjan di bleikjen

Nånen e di skullht

Söv bærre söv

Vintern vål vaur

Govinn at galdrom

Ti bakkja heilhågg saur

Stortullan dan

Tölln, bjorska, gran’

Gröleiekoa

Fineste kristalln

Roa anyest

Skrivenes blon

Allht vål no greina

Langt nepyny joln

 

Josefins visa

Har inte kollat om det är Moa Gammel som har skrivit texten också, men jag förutsätter det tills någon säger något annat.

Jag har försökt vara originaltexten så trogen jag bara kan, och bara gjort några färre stora, fria och egna tolkningar, mest för att få rimorden att stämma.

Naturligtvis finns fler alternativa uttal till många ord, eftersom jamska har många dialekter, men jag har inte tagit med alla varianter i översättningskommentarerna nedan.

 

Snabb ljudöversättning:

-gj- = -j-

-ggj- = -ddj-

-kj- = sje-ljud (inget ”tje”-ljud, alltså, mer som ”rs” i t.ex. ”fors”)

-kkj- = -ttj-

L = tjockt l-ljud

Blå text: ord-för-ord översättning av den jamska texten

Grön text: originalets ord

Tostran sem fyk Gnistorna som yr Gnistor som yr; eftersom ”som” kan uttalas på så många jamska sätt, "som, söm, sôm (sûm), sum" och jag upplever ”sem” som en kompromisstavning.

Skogjen sem ryk Skogen som ryker Skogsliv som flyr; Här valde jag att inte översätta "skogsliv" och "flyr" och gjorde en fri tolkning istället, för att få rimmet att stämma med ”fyk”.

Ellan storsinnut Eldarna väldigt vreda Eldarnas vrede

Oppi vere fer Upp mot himlen stiger Stiger upp mot skyn; "oppi" styr ackusativ vid riktning.

Vinnleikjan lett Vindspelet låter Vindspelens fång; kan också uttalas ”lætt”.

Fagnkvee sett Det välkomnande kvädet sitt Ljuder sin sång; ”te faagn/fagne” betyder även ”famna”.

Vengsveigd e vettran Vingbrutna är vittrorna Vingklippta älvor; ”Vingsveigd e vittran” är naturligtvis lika OK.

På færska bærfått dett På askan barfota faller På askans vita gång;äv. "farska" (=dativ)

Strukkjan illht kaure Stråkarna ont klagar Stråkarnas klagan

Ferrut ikring Skärrat runt omkring Bortom all ro

MoLene drupn Helt och hållet nedstämd Sänkt i förtvivlan

Kvamne våL ta råggj’ Kvävd blir av mod Dränkes utav mod; "ta" styr dativ, men "råggj’" står med apostrof, eftersom det fattas en bokstav. Det heter egentligen ”råggjen” i bestämd form, och ”råggja” i dativ. Därför har jag valt att inte bara skriva ”rågg” utan ”råggj” (råddj) för att det tydligt ska framgå att det är ”råggja” som menas. Med andra ord får man lov att sjunga ”råddj” också.

Lyan e fauk Lyssna en stund Lyssna och hör; "lyan" = imperativform

Mærkja hu kauk Vildmarken hon ropar Vildmarkens kör

Snauviteleggjan De snövita stammarna Snövita stammar; jamskan älskar ihopskrivningar och det kan man verkligen dra nytta av i lyrik!

Tuller ne å döy Ramlar omkull och dör Faller ner och dör

Bekk-kvillre henn Bäckporlandet det här Bäckarnas brus; eg. "bekkvillre"; bindestrecket förtydligar att det inte heter "bekk-villre".

Langt unna grenn’ Långt ifrån byn Långt från vart hus; satte en apostrof för att visa att det är ett ord som egentligen saknar en bokstav; det heter ”grenna/grænna, ei/e greenn/græænn”, dvs by, bygd.

Kurut ti tjönnom Slumrigt i tjärnarna Slumrar i dammar; ja, vad annat än "tjärn" passar att på jamska översätta "damm" med - en fri tolkning! Kan också heta ”tjenn” förstås.

TongeLstrima benn Månstrimman böjer Bryter månens ljus

Dadrenes kroppan Skälvandes kropparna Skälvande kroppar

Vellenes nå Smältandes ihop nu Knyter förbund;äv. "nu"

Skruggjan di bLeikjen Skuggorna de bleknar Skuggorna bleknar; ”skruggjen” betyder både dimma och skugga.

Nånen e di skullht Just nu är de skuldfria Gäldar nu sin skuld; äv. "nunen" eller "nunan".

Söv bærre söv Sov bara sov Sov bara sov; äv. bare, barre, bære

Vintern våL vaur Vintern blir vår Vinter blir vår

Govinn at galdrom Galdrarnas goda/friska kraft Galdrarnas krafter

Ti bakkja heilhågg saur I marken läker sår Läker markens sår

Stortullan dan De stora trädtopparna där Trädkronans svall

Tölln, bjorska, gran’ Tallen, björken, granen Gran, fur å tall; Vände på trädordningen! Kan uttalas ”tålln” och ”talln” också; valde att byta ut ”fur” mot ”bjorska/bjårska/bjarska”; apostrofen på ”gran” talar om att det fattas en bokstav, eftersom det heter ”grana”.

Gröleiekoa Den läkande kådan Stillande kåda; kan också uttalas ”groleie-".

Fineste kristalln Vackraste kristall Vackraste kristall; faktiskt det enda ord som jag inte kommer på något bättre alternativ till; och naturligtvis ingen apostrof på ”kristalln”, *kristall’n, eftersom det på jamska inte fattas en bokstav.

Roa anyest Lugnet på nytt Åter i stillhet

Skrivenes bLon Skrivandes blodet Skrivet i blod

Allht våL no greina Allting blir nog i sitt rätta sammanhang Allt får en mening

Langt nepyny joLn Långt nerunder jorden Långt in under jord; äv. "nepöne, nepyne", eller vad man nu är van att säga. Man kan gott säga ”inpyny/inpyne/inpöne” också som betyder just ”inunder”!

E Litt A Jamsk E Rimfauk

Sol- å vassbillhdn henn ha je tegje nolgjönom
heri Jamtalannan. N dænn storfinsjön heit Flåsjön.

E LITT A JAMSK E RIMFAUK

N Chrístofir skreiv'e.

"Sola, Hu kjem likeins flöyt sem hu fer
Dagjan å Nettran Hu allhtn komdér

Håkkjer vål ljös å Håkkjer ske snåå
N Dænna bell Ein reint ikke å klåå

Pyny Hemla veit Mæ itt mykju
Stånnan vål likvis, Tånnvångjan rynkju

Å Ænerstans Ingjerst å Allstans fjårdd
Æller ett Rodut å Håttut Di fårdd

Tökkjer Tyllgaukja itt bry Je Meg ti
Fördi Je veit greitt derta Tia, Hu li

Takkeligjen e Lesarn itt tyllut
Hen, ti Rimfauken henn, Råukes Mæ stutt!

”Å e dænne dæ haaul å ha lese nunen væ riminga at a Chrístofir Arnesa Forsein, å hænn las'e sjalv, åure henn tjuuhunnrufjorttan, heri desembra!”

[December 2015; länken till inläsningen är borttagen i väntan på att jag ska göra en ny inläsning]

Omsetinga/Översättning

Generell kommentar: Har i så stor utsträckning det är möjligt försökt få med så många jamska uttalsvarianter som jag känner till i nedanstående ordlista!

Stavningen följer generellt Heimbygdas vägledande stavningsrekommendationer för jamskan

December 2015: På grund av tidsbrist har jag inte skrivit ut fullständiga böjningsscheman för alla ord. Men jag strävar efter att få tid med det också, så småningom. Återvänd gärna till ordlistan vid ett senare tillfälle, så kanske jag hunnit uppdatera den. ;-)

L = tjukkt e "l"-ljö (tjockt "l"-ljud)

SoL- å vassbillhdn - Sol- och vattenbilden; "vattn" blir "vass-" när det skrivs ihop med ett annat ord
billhdn - bild
henn - obetonat "det här, den här"; står alltid efter ordet det hör til. /kan även uttalas "hænn"/
jeg - jag (betonad form); "meg" kan användas som betonad form av "jeg", men används på ett lite annat sätt än "jeg"; den obetonade formen är "je"
ha tegje - har tagit
noLgjönom - norröver
heri Jamtalannan - i Jämtland; "heri", kan även uttalas "herri", och styr dativ: Jamtalanne/Jamtlanne => dativ: Jamtalannan/Jamtlannan
N Dænn = äv. "n denn/n dann"; den där (syftar antingen på ett maskulint eller feminint substantiv när det står tillsammans med substantivet: "n dænn sjön")
storfinsjön - "(den) stora, vackra sjön"; på jamska skriver man ofta ihop bestämningar till substantivet på det här sättet;  
fin - det svenska ordet "vacker" används inte på riktig jamska, "fin" har med andra ord en mycket starkare användning på jamska; vill man däremot vara "fin" på jamska, så använder jamskan andra ord; observera att "sjön" uttalas med långt "ö"-ljud!

heit - heter

FLåsjön - sjö i norra Jämtland

E Litt A Jamsk E Rimfauk - Ordagrant: "En Liten En Jämtsk En Rimstund"; artikeln skrivs inte ihop med föregående ord! Det heter alltså inte "*E Litta Jamske Rimfauk". Inte heller använder man apostrof i det här fallet: "*E Litt'a Jamsk'e Rimfauk"

E = kortform av "ei" (en; femininum) eller "eitt" (ett; neutrum)
Litt - litet, liten; när "litt" står med ett feminint substantiv så heter det "e litt a" och inte "e litt e" - "e litt a faauk", "e litt a sol" men: "e litt e breiv" ("ett litet ett brev") när substantivet är ett neutrumord
A = kortform av "ei" (en; femininum) som, såvitt jag vet, bara förekommer tillsammans med "litt"
Jamsk - Jämtsk, jamtländsk, jämtländsk; syftar på språket
Rim- - Rim, vers; När "riim" skrivs ihop med ett annat ord ändras den överlånga vokalen och uttalas med långt "i" på jamska: "e riim" = "e rimfauk"; Rime, eitt/e rim.
faauk - stund, liten stund: fauka, ei/e faauk/fauke; när feminina substantiv med överlång vokal skrivs ihop med ett annat ord så försvinner det överlånga uttalet: "ei/e faauk" = "ei/e rimfauk"

n - "han"; maskulin artikel som alltid sätts framför mansnamn
skreiv - skrev
'e - obetonad kortform av "dæ"; det; syftar på "rime"; apostrof används!

SoLa - "Solen" 
Hu - Hon, Den
kjem - äv. "kjæm/kom/komm" (uttalas med "o"-ljud och inte "å"; kan även uttalas med långt "o"-ljud = kom); kommer
likeins - likadant (i hyfsat snabbt jamskt tal så reduceras ofta "-ei-" till "-e-": likeins = likens; jämför: reint > rennt)
fLöyt - snabb, hastig i sina rörelser; (kan också uttalas "flyt/flöt"; jämför nynorsk "fløyt" (se Metaordboka http://www.edd.uio.no/perl/search/search.cgi?appid=7&tabid=571: "fløyt VIII." och isländska "fljót", se exempelmeningarna med "fljót" på https://sv.glosbe.com/is/sv/flj%C3%B3t
Personligen kan jag tycka att jamska "flöt/flyt" är ett utmärkt exempel på hur försvenskningen av språket har fått fortgå oreflekterat. Jag menar, diftongen "öy" förekommer rikligt i jamskan, så "flöyt" borde inte vara främmande att säga även på jamska. Då jag förstod att samma ord finns på nynorsk i formen "fløyt", så förstod jag också att det faktiskt skulle kunna heta "flöyt" på jamska, och förmodligen också har gjort det. Det skulle inte heller förvåna mig det minsta om det finns någon eller några jamsktalande som redan, helt naturligt, använder det diftongerade uttalet "flöyt", för det ÄR ett fullkomligt naturligt uttal för jamskan! Det är många gånger bara genom att hitta det jamska ordet i nynorsk eller trøndersk, som man inser att en försvenskning verkligen har ägt rum.

Kommentar särskilt för jamsktalande: observera skillnaden mellan att säga "Sola, Hu komm likeins flöt som Hu fer" (=Hu e flöt) och "Sola, Hu komm likeins flött som hu fer" (= Hu komm flött;.Hu fer flött)

sem - som; kan på jamska också uttalas "som, söm, sôm, sum"
fer - åker, reser, går: svenska ordet "åka" används överhuvudtaget inte på jamska, annat än i försvenskade sammanhang.
Dagjan - Dagarna
å - äv. "au/åu"; och
Nettran - Nätterna
allhtn - alltid
komdér - befaller (uttalas med "o"-ljud och inte "å")

Håkkjer - vilka (plural av "håkkjen" (maskulinum), "håkkje" (neutrum)" eller "håkkja" (femininum); kan också uttalas "hökkjer; hökkjen; hökkje; hökkja"; observera att det vanligaste uttalet numera torde vara utan förmjukning, dvs. "håkker/hökker; håkken/hökken; håkke/hökke; håkka/hökka")
våL - blir
ljös - ljus, ljusa
ske -äv. "ski/skæ"; ska; uttalas aldrig "ska" på jamska!
snåå - blåsa kallt (kan uttalas "snåu"; den som lyssnat uppmärksamt på min inläsning av texten, se länk ovan,  (december 2015: en ny inläsning av rimmet är planerad!), märker att jag stavat "snåå" men uttalar med diftong. Det är inget misstag. Jag vill visa på att man visst skulle kunna stava jamska på ett sätt men ändå uttala ett ord på det sätt som känns bäst för en själv)
N Dænna - hon; "denna där, hon där; den däringa"; kan också uttalas "n danna, n denna"; används självständigt om feminina substantiv (jämför med "n dænn" ovan)
bell - orkar, klarar
Ein - Man
reint - uttal i snabbt tal: "rennt"; helt, alldeles
ikke - inte (betonat) (på jamska kan betonat "inte" också heta "iint")
kLåå - slå, besegra (kan uttalas "kLåu")

Pyny - äv. "pyne/pyne/pönö/pöi/pöne"; under (styr dativ vid befintlighet)
HemLa - dativ av "Hemeln", Himmel, Himlavalv: hemeln, ein/n hemel
veit - känna till, veta
Mæ - Vi (kan även uttalas "ma")
itt - inte (obetonat) (på jamska kan det också heta "int")
mykju - mycket (kan även uttalas "mykje")
Stånnan - Tiden; Stunderna
likvis - osäker, osäkra
Tånnvångjan - Tinningarna
rynkju - rynkig, rynkiga

Å - och
Ænerstans - äv. "Ænnerstans"; på andra ställen
Ingjerst - Ingenstans
Allstans - Överallt
fjårdd - bråttom, stressad, upptagen; "je fjårdd" - jag sysselsätter/sysselsatte mig med att vara upptagen, ha bråttom: "Je ha fjårdd leeng" - Jag har varit upptagen/har stressat/haft bråttom länge; "Je e fjårdd" - Jag är upptagen, stressad, har bråttom (som person) ("fjårdd" är oböjligt och böjs alltså lika i alla tempus; kan också uttalas "fjardd, fjærdd")
Æller - aldrig (kan även heta "aller/allren")
ett - efter (även "ette, eett")
Rodut - lugnt
Håttut - charmigt, vinnande sätt
Di - De (dativ av "di" är "dom"!)
fårdd - följde

Tökkjer - sådana
Tyllgauka - knäppgökar; angående förmjukningar: det verkar som om förmjukade feminina substantiv, t ex "bokja" (boken) i dativ tappar förmjukningen, bokja > bokn/boken. Detsamma verkar gälla förmjukade maskulina substantiv, t ex gaukjen (göken) som ser ut att bli "gauka" i dativ. De här uttalsreglerna kräver emellertid en närmare undersökning, eftersom det ibland verkar finnas undantag till dessa uttalsregler - få, men ändå värda att notera.
Je - Jag; "Je" är obetonad kortform av "Jeg"
bry seg ti - bry sig om (i denna betydelse styr "ti" inte dativ)
Fördi - därför att, för att; observera att "för" styr dativ och att "di" faktiskt är dativ av "dæ" (det)!
greitt - ordentligt, redigt, riktigt; uttalas ofta i snabbare jamskt tal som "grett" = greitt => grett
derta - därav följer att
Tia - Tiden
li - går (om tid)

Takkeligjen - tack och lov
Lesarn - Läsaren
tyllut - knäpp, tokig, galen (kan även uttalas "tullut")
Hen - Här
ti - i (styr dativ)
Rimfaukn - dativ av "Rimfauka"
henn - den här (används obetonat, följer alltid efter ordet det hör till)
Råukes - träffas, mötas (kan även uttalas "Råkes")
stutt - kort

e dænne - det (där) som; kan också uttalas/heta "e danne, e denne, dæ danne, dæ dænne, dæ denne"
dæ - ni; (kan också uttalas "da")
haauL - hörde
ha lese - har läst
nunen - nu, just nu (kan även uttalas "nånen, nunan")
væ - var; (kan också uttalas "va")
riminga - rimmandet, versskrivandet 
at - åt, till, vid; används som genitivkonstruktion i jamskan och styr då dativ! (kan även uttalas "æt")
a - "han"; dativ av den maskulina personnamnsartikeln "n"
hænn - han
las - läste
sjaLv - själv
åure - året (kan även uttalas "aure" och utan diftong, "åre")
henn - det här (obetonat och sätts alltid efter det ord det hör till)
tjuuhunnrufjorttan - tjugohundrafjorton
heri - i (kan även uttalas "herri")
desembra - dativ av maskulina "desembern", december; jamskan sätter gärna alla substantiv den kan, och får, i bestämd form, även namn på veckodagar och månader!

Förre Jamtvoppa å Jamtblåggjen ha vårtte Jamskvoppa!

Heri nolaskogja gjett ein væra hagsynt å gloggut.
I den norra skogen måste man vara ömdomesgill och klarögd.
Aplåtarn: Meg / Fotograf: Jag

Voppa vål heilht å fullgreitt omflidd nunen! Ha belene! Mykkjun takk!

F.d. Jamtvoppa och Jamtblåggjen har blivit Jamskvoppa!

Bloggen uppdateras just nu helt och hållet! Ha tålamod! Tack så mycket!

"Voppa" - væ klåån e e voopp? / "Voppa" - vad sjutton är en "vopp"?

Jamtsjöohyre / Jämtländskt sjömonster
Aplåtarn: Meg / Fotograf: Jag

"Oppskriftboka" e nyjamskorle för "blogg"! (Skreive 2014: Heri radioprogramman "Nyjamska" at Radio Jämtland ti 2011, om je minn på meg fullgreitt; devær e lenkja at programman borttflidd å fonger ikke nunenhen)

Tiligar prove je sjalv å fiinn ut e gott e nyorl för "blogg" på jamsken, mann ha ikke fönne ut æne enn tyllorla. "Oppskriftboka" e beinut te bruuk på e vanla e jamskvis. Je ske gjæra e nytt e jamskorl för "blogg" ta'ne te bruuk hen, ti Vevsiin menn:

Kanhæænn vål'e sisånen nunenhen:

• Hårre vårtte orle "blog" teskjefte? Sisånen: "web" + "log" = b + log = blog (si henen)

• "web" (=Internet) på jamsken = vevn, ein/n vev; opprinninga: kongroVEV = spider WEB
• "log" (journal, dagbok) på jamsken? Je beit. Kanhæænn e "oppskriftboka" rette jamskorle för "log" å orle je reik ette!
• vevn + oppskriftboka = v + opp + a = voppa (vål ikke ljödd "våppa"!), ei/e voopp hell ei/e voppe
• vopparn, ein/n voppar = Hænn/hu som skriv ti voppn, te dömes "Jamskvopparn"(=Jamskblåggarn)
• "te skriiv heri e voopp" = te voopp/te voppe, je voopp/vopp, voppe, ha/hadd voppe, te dömes "Je voppe nar/når tyllorl som je gatt rettér ettepå!"
• voppinga = "sjalve voppskrivinga", te dömes. "Hu vårtte lei voppingjen"

Nunenhen e e henne "Jamskvoppa" å je e "Jamskvopparn"! Je freest.

 
Svenskomsettinga / Svensk översättning:

"Oppskriftboka" är det nyjamska ordet för "blogg! (Skrivet 2014: I Radio Jämtlands program "Nyjamska" 2011, om jag minns helt rätt; tyvärr är länken borttagen och fungerar inte numera)

Jag har själv tidigare inte lyckats räkna ut något bra nyord för "blogg", utan bara kommit på tokiga ord. "Oppskriftboka" är ett svårt ord att använda på ett normalt sätt på jamska. Jag ska göra ett nytt jamskord för "blogg" av det och använda här, på min webbsida:

Kanske blir det så här numera::

• Hur skapades ordet "blog"? Det är en konstruktion av orden "web" + "log" = b + log = blog (se här) 

• "web" (=Internet) på jamska = vevn, ein/n Vev; ursprung: kongroVEV = spider WEB = spindelnät
• "log" (journal, dagbok) på jamska? Där går jag bet. Måhända är "oppskriftboka" ("bok man antecknar, skriver upp i") det rätta jamska ordet för "log" och ordet jag eftersöker!
• vevn + oppskriftboka = v + opp + a = Voppa (uttalas inte "våppa"), ei/e voopp eller ei/e voppe (beroende på dialekt); 
• vopparn, ein/n voppar = Den som skriver bloggen = bloggare, t ex "Jamskvopparn" (=Jamskblåggarn)
• "att blogga, dvs att skriva en blogg" = te voopp/te voppe, je voopp/vopp, voppe, ha/hadd voppe, t ex "Jag bloggade några felaktigheter som jag måste korrigera efteråt!"
• Bloggande = "själva bloggandet", t ex "Hon tröttnade på bloggandet ("lei" styr dativ)"  

Numera är det här "Jamskvoppa" och jag är "Jamskvopparn"! Jag testar.

Jamtlullvisa - e jamsk e lullvis

Noljamtalanne at håsta / Norra Jämtland på hösten
Aplåtarn: Meg / Fotograf: Jag

Jämtländsk Vaggvisa - Jamtlullvisa 

mæ a / med Allan Edvall 

Lyan lullvisa henen / Lyssna på vaggvisan här! 

[heile sia oppflidd / hela sidan uppdaterad 2014]

Heri visraom at a Allan Edvall, hænn komme frå Jamtalanne, sæ finnes'e svenskinga, som je ha yttre meg ti hen. På naugur stelom vål ænner jamskorl utpeikje, som e möjla å bruuk.

I texten som Allan Edvall framför, han kom från Jämtland, så finns en del försvenskningar, som jag här har kommenterat. I några fall visas på andra jamska motsvarigheter. 

Sisånen sjong'n - raan e oppskreive som di vårtte skreive på YouTube / Så här sjunger han - raderna är avskrivna som de står på YouTube:

"Du är likens sauan når du knip med auga ha int stånnan sôva bell int stret emot.
Mjuk och fin lik tussan som du sir på floan söt o go som mylta du jet sôva nu.
A'mamma sôv me kuan pôjkan sôv me stoschan n'far han sôv med ittnå och nu sôver du."

All orla e itt fullgrei hell garjamsk, å som ta dom gå te jaamsk æneleie / Alla ord är inte korrekta eller genuint jamska, och somliga av dem kan man säga på jamska även på andra sätt:


"Du e (är=svenska) likens (eller "likeins") sauan (eller "sauvan") når du klip (knip=svenska, ojamskt) mæ (eller "ma"; med=svenska) auga (eller "augom"="mæ" styr dativ) ha int (eller "itt") stånnan savu (sôva, söva=svenska; jamska =savu, sava) bell int (eller "itt") stret (eller "streit") imot (emot=svenska, ojamskt) 
Mjuk (eller "myk", "blaut") å (och=svenska) fin lik tussan (eller "tussom"="lik" styr dativ) som (eller "sôm") du sir (eller "si") på floan (eller "floom"="på" styr dativ) söt å (o=svenska) go som (eller "sôm") mylhta ("mylta" inte bra stavning) du gjett (jet=felstavat, uttalas inte som svenska "get") savu  (sôva, söva=svenska; jamska =savu, sava) nu (eller "nå", "nö", "nô"; observera att jamska "nunen" eller "nunan" betyder "just nu; i detta nu", och skulle ha kunnat användas här, men då stämmer inte orden med melodin).
A mamma (aldrig apostrof!) sôv (eller "söv") mæ (eller "ma"; me=svenska) kynnan (eller "kynnom"="mæ" styr dativ; "kynnan" är egentligen korrektare jamska för "korna"= ei ku (en ko), kynnan (korna)) pôjkan (eller "pöjkan"; heljamskt ord för pojke, t.ex. "streikjen" eller "streiken") sôv (eller "söv") mæ (eller "ma"; me=svenska) stårsan (eller "stårsom"="mæ" styr dativ; använder man jamska ordet "stårsa", så kan man lika gärna använda "streik" för pojke, tycker jag) n far (aldrig apostrof!) hæn(n) (han=svenska) sôv (eller "söv") mæ (eller "ma"; med=svenska) ittnå (eller "ittna") å nu (eller "nå", "nö", "nô") sôv (eller "söv"; "sôver" är så svenskt som det kan bli!) du."

Omsettinga te svenska / Översättning till svenska:

Vaggvisa: lulla (bestämd form), ei/e luull, eller "lulle" (obestämd form) = vaggan, en vagga; te luull, je lull, lulle, ha/hadd lulle; att gå vaggande som ett barn. Observera att ordet "sång" är svenska och förekommer inte på genuin jamska. Man använder ordet "visa (bestämd form), ei/e viis eller "vise" (obestämd form)" om "en sång", och på äldre jamska "kvee, eitt/e kve". Jämför jamska ordet "vellkvee (bestämd form), eitt/e vellkve (obestämd form)", som betyder "talesätt".  

Generell kommentar: "Jämtlandssången" översätts alltså med "Jamtvisa" på jamska. "Jämtländsk vaggvisa" eller "den jämtländska visan" heter med andra ord "Jamtlullvisa". Man säger på jamska inte "Jamtland-" i sammansättningar där man på svenska skulle använda ordet "Jämtlands-", utan använder rätt och slätt ordet "jamt-". Till exempel skulle man översätta ordet "jamtbua" med "jämtlandsbutiken, -boden, -affären", eller "den jämtländska butiken, boden, affären" på svenska. Genitiv-s är dessutom inte naturligt i genuin jamska, även om det kan förekomma under vissa omständigheter, i vissa dialekter. Det heter alltså inte "jamtsvisa" eller "jamtslullvisa" på jamska, och inte ens "jamtlandsvisa" eller "jamtlandslullvisa" om man nu skulle få för sig det.

Du är som fåren när du blundar har inte tid att sova orkar inte kämpa mot - På jamska säger man "te kliip auga" (utan ordet "mæ", även om "mæ" inte är språkligt fel) och inte "te kniip auga". "Kniip" är ett bra exempel på hur jamskan försvenskats. "te stret/streit imot" finns även i Norsk Ordbok och Nynorsk Ordbok. Man kan på jamska säga: "Hu strete/streite allan da/heile dan" - "Hon gnetade/slet hela dagen". Norska ordböcker använder jag ofta som referens, av den enkla anledningen att jamska ju är ett norskmål. Svenska ordböcker brukar vara fullkomligt meningslösa att använda när det gäller genuin jamska, om det inte gäller vissa gammalsvenska ord som jamskan lånat in. Dessa brukar man i så fall kunna hitta i Svenska Akademiens Ordbok

Ibland får man dessutom leta efter jamska ord i Norrøn Ordbok. Det finns naturligtvis jamska ord som varken finns i norska eller svenska ordböcker, utan är jamskans helt egna och unika ord.

I Bo Oscarssons jamsk-svenska "Orlboka" och i hans sammanställning av jamska 1700-talsordlistor, "Ordlista över 1700-talsjamskan" har man ett mycket bra jamskspråkligt stöd! 1700-talsordlistan är inte alls gammalmodig. Det är i alla fall min erfarenhet. Hur kan den vara gammalmodig när jamska ÄR ett ålderdomligt språk!? Där har jag hittat massor av ord och uttryck som används än idag av t.ex. mig och mina släktingar. Man ska dock vara lite försiktig med att tolka utläsningen av orden, särskilt om man själv inte är jamsktalande, eftersom de som nedtecknat orden på 1700-talet ofta gör det ur svensk synvinkel, dvs. svenskar till orden. Som jamsktalande så känner jag ju igen dem trots det, eller kan tolka uttal och grammatik korrekt, vilket underlättar.

Reflektion i detta sammanhang: Den som hittar väldigt många jamska ord i svenska ordböcker, talar förmodligen inte genuin jamska! Försvenskningen av jamska är numera ett generellt problem, eftersom många tappat känslan för vad som är genuint jamskt.

Detta är inte så konstigt eftersom jamska varit utsatt för en kontinuerlig "svensktvätt" allt sedan 1700-talet, något som intensifierades på 1900-talet. Redan på 1800-talet klagade jamskspråkliga skribenter över försvenskningen av jamskan. 

Särskilt förvanskades jamskans språkliga hemvist - och därmed i praktiken den svenska synen på Jämtlands historia! - när den svenske professorn Elias Wessén på 1950-talet ändrade jamskans tidigare norskspråkliga status, genom att omkategorisera jamskan till att som helhet klassas som "svensk dialekt". I och med detta så förlorades det norskspråkhistoriska sammanhanget. 

Många svenska - men även jamska - språkvetare har efter detta haft problem med att med utgångspunkt från det som Elias Wesséns fastslog, förstå sig på jamskan, och förgäves försökt tvinga in henne i en svensk språkmall. 

Jamsktalande har allt sedan detta språkliga brott begicks envist påpekat i kraft av talare av språket, och därmed den egna erfarenheten som tungt argument, att jamska är en grupp norska dialekter. Eftersom de flesta av oss dessutom talar flytande svenska, så är det en ren respektlöshet och språkvetenskaplig nonchalans mot oss, att tro att vi inte kan märka och avgöra skillnaden mellan svenska, svensknorrländska och norska dialekter i ett jamskt sammanhang.

Det verkar som om svenska språkvetare inte haft som uppgift att sätta in dialekter i sitt historiska sammanhang, för att förstå dem, utan perspektivet har endast varit det svenska. Moderna svenska språkvetare har generellt fastnat i bilden av jamska som en grupp svenska dialekter. Under de senaste åren har man kunnat märka ett uppvaknande - och intresse - vad gäller jamska, även bland svenska språkvetare.

Historiskt har Jämtland aldrig varit en kontinuerlig del av Sverige förrän landområdet i krig tillfördes Sverige från Danmark-Norge under andra hälften av 1600-talet.

Har man den minsta kunskap om nynorsk och norska dialekter, som t.ex. de trönderska, så kan man inte säga att påståendet att jamska är en samling svenska dialekter är en särskilt tung och kunnig språkvetenskaplig sanning. Dialekterna i östra Jämtland däremot skiljer ut sig i det fallet, eftersom de visserligen har en jamsk språkdräkt, men oftast bär en klar svensk-norrländsk prägel, vilket också har en historisk orsak. Det verkar som om det är just dialekterna i östra Jämtland som godtyckligt fått styra omdömet hos svenska språkvetare.

Sedan finns det dialekter i det svenska Norrland, som t.ex. skelleftebondskan och vissa hälsingedialekter, som är väldigt norskliknande. Som jamsktalande känner jag mig hemma med skelleftebondskan, även om den till stor del har en typisk svensk-norrländsk särprägel, efter vad jag har hört på skelleftebondsktalares uttal. Förklaringen till det norskklingande och jamsklika är även den historisk! Mer om detta lär jag återkomma till i separata inlägg i den här bloggen.

På grund av hela det här språkpolitiska skeendet under 1900-talet, så har många jämtländska språkvetare vänt sig bort från den svenska språkvetenskapliga scenen, och istället använt tid och energi till att beskriva de jamska dialekterna. Numera finns dessutom många jamsktalare som reagerar mot försvenskningen av jamskan, och strävar efter att förjamska sitt språk! Detta fenomen har kommit att kallas för "nyjamska".

Vore jamska en svensknorrländsk dialekt, så skulle det inte gå att förjamska den. Det faller på sin egen orimlighet. Ett exempel som jag lagt märke till de senare åren på hur många försvenskar sin jamska, är det norrländska "hä", t.ex. Hä ä finnt e ver - Det är vackert väder. Jag själv är inte uppvuxen med att någon i min jamsktalande omgivning har använt ordet "hä" istället för "dæ", men mina år i Umeå lärde mig att "hä" var vanligt där. Med vånda har jag noterat hur bruket av "hä" har ökat bland jamsktalare. Däremot det mer norrländska "he", som t.ex. "He på lyse!" - "Tänd ljuset!" är en aktiv del av jamskan. Vissa inlån från svenska och svensknorrländska kan man historiskt inte komma ifrån. Men det är väldigt dumt att hela tiden införa nya svenska och svensknorrländska ord, språkljud och uttryck, när jamskan har sina egna ord, språkljud och uttryck! Särskilt nu när genuin jamska är på utdöende och behöver all uppmärksamhet och omvårdnad för att överleva.

Svensk språkpolitik har i alla fall varit väldigt skicklig i att framhärda sin ståndpunkt. Krigsstormakten Sverige finns inte längre, men stormaktsmentaliteten hos svenska språkinstitutioner kanske finns kvar i praktiken, som en kvarleva? Man har i alla fall därmed gjort sig osams med majoriteten av jamsktalare. Och med all rätt kan man kalla attityden för "storsvensk". Allt medan jamskan fortsatt att vara vad den alltid har varit: en samling gammelnorska dialekter, med sina egna särdrag, och inlån från gammalsvenska och gammaldanska. Norge var ju en del av Danmark under väldigt långt tid, vilket också har satt sin prägel på det jamska ordförrådet.

Nyjamska är ett sätt att rädda genuin jamska, genom att man som jamsktalare utgår från det egna språket, den egna talade jamskan, och strävar efter att rensa bort det uppenbart svenska/svensknorrländska, och hitta tillbaka till det genuint jamska i sitt språk, i sin dialekt. Och hittar man inte genuina jamska motsvarigheter i den egna omgivningen, så kan man låna in ord och uttryck från andra jamsktalare, andra jamska dialekter. Som nyjamsktalare strävar man efter att enbart använda genuint jamska ord och uttrryck, språkljud, och genuin jamsk grammatik. 

Att dessutom lära sig att skriva ordentligt på sin jamska, har i alla fall för mig varit en stor del av det nyjamska språkarbetet. Att lära sig att skriva på sin jamska har inneburit en mycket värdefull träning i att uttrycka sig. Själv har jag använt mig av Heimbygdas vägledande skrivrekommendationer.

Nyjamska är alltså inte endast och enbart min jamska, som jag skriver och talar på. Min jamska är bara ett bland många exempel i samtiden på nyjamska, dvs. revitaliserad jamska. 

Jämför med hur nynorsk växte fram som en motreaktion mot fördanskningen av norskan! Nynorsktalare strävar efter att rensa bort danskan i språket. Nyjamsktalare strävar efter att rensa bort svenskan i sitt språk. Nyjamska är med andra ord en motreaktion mot försvenskningen av jamska. 

Vill man revitalisera sin egen jamska, så är det bara att sätta igång!

Personligen har jag inget emot danskan i jamskan, eftersom jag mer ser det som en levande historisk påminnelse om Jämtlands, som varande en del av det nuvarande svenska Norrland, unika historia innan den nuvarande svensktiden. En historia som Jämtland inte har så mycket gemensam med Sverige, som med Norge, och därmed Danmark-Norge. 

En historia och kulturell-språklig gemenskap som återspeglar sig i de jamska dialekterna. Man kan, om man vill, säga att Norge fortfarande äger Jämtland i form av de jamska dialekterna, som är och förblir den levande påminnelsen om att Jämtland var Norge. Ett faktum det liksom inte går att blunda för eller att komma runt, för dem som nu är väldigt storsvenska av sig och gör vad de kan för att förringa jamskan.

Kanske var det den insikten som gjorde att man efter unionsupplösningen med Norge 1905, och p.g.a. det svenska norskhatet som fanns då, var snabb att byta språklig tillhörighet på jamskan under 1900-talet, och allt sedan dess envisats med att stöpa jamskan i svensk språkform.

Redan tidningsmannen J L Saxon, grundare av bl.a. Saxons veckotidning konstaterade på sin stora Jämtlandsreportageresa under senare hälften av 1800-talet, att det norskhat som återspeglades i svenska tidningar, inte fanns i Jämtland. Sverige var då i union med Norge.

Läs hans reseskildring utgiven 1888: Jämtebygd

Du som är jamsktalande och har Facebook kan dessutom roa dig med att bli medlem i de trønderska dialektgrupperna där och njuta av likheterna med jamska!

Efter detta långa - men nödvändiga - avbrott, återgår jag nu till kommentarerna på översättningen av Jamtlullvisa!

Mjuk - "blaut" kan betyda "blöt" också; "myk" och "myke; myk opp" betyder "uppmjuka, mjuka upp"; man hör inte så sällan "mjuk/mjukkt" användas om något som är "svagt och dåligt", som t ex styrkan på en dryck.

och vacker - "fin" på jamska motsvaras av "vacker" på svenska. "Vacker" är ett ord som avslöjar den försvenskade jamskan från den genuina, eftersom man på jamska aldrig använder det svenska ordet "vacker"! om man på jamska om någon vill säga att den är "fin", men inte nödvändigtvis så fin att man vill använda ordet "vacker", finns andra sätt att uttrycka det på jamska, t.ex. nöp, pen, eglein. Just "eglein" kan också användas i betydelsen "vacker". Något som är "fint" i betydelsen "smalt och fint" heter på jamska "grann, grannt" eller "grænn, grænnt".


som tussarna - "tussan" är ett slags skor, ofta av det lite mjukare slaget. Själv har jag ett par "lapptussan", dvs renskinnsskor, som en same i nordligaste Jamtalanne gjorde åt mig på beställning av min morfar, när jag var mindre; "myrtussan" är annars en björn av mindre sort som håller till vid myrar. Så vad det är för slags "tussan" som ses på myrarna, tycker jag är lite knepigt att veta här faktiskt, men lutar åt björnen, eftersom det verkar mest logiskt.


som du ser på mossarna/myrarna söt och god som mogna hjortron du måste sova nu.

Mamma sover med korna pojkarna - "pöjkan", pojkarna, är ett ord man ofta hör på jamska naturligtvis. Men det finns så många andra jamska ord för "pojke", i olika storlekar och modesjanger, som streikjen, gautn, glyttn och många fler.

Ordet "kynnan" används endast i flertal om kor..

sover med flickorna far han sover med ingenting och nu sover du.